Schlagereländet

Jaha. Så var det dags för doin´ the omoralisk schlagerfestival igen.

Berätta inte för någon! Lova det! Jag tittade på schlagereländet i går kväll! Den första av en rad deltävlingar för att utse den låt som ska representera Sverige i Moskva senare i vår. Jag hade förresten glömt att Ryssland vann förra året. Och många med mig. Hur som helst så släpade jag in grannen Åke så vi kunde gotta oss åt eländet. Det är ju alltid roligare att ha sällskap! Och sen är det ju rätt skoj att gissa placering. Åke vann så jag fick bjuda honom på en pilsner.

Det var rätt länge sen vi protesterade mot den kommersiella schlagerfestivalen. 1976 kanske? Jag kan inte min schlagerhistoria. Det har hänt en hel del sen dess ABBA gjorde musik lika död som sillkonserver. I dag är det fler länder. Mer varierad musik. Mindre allvar. Och säkert mer påkostat. Och ingen protesterar!!!! Jo. förresten. I dag blir det folkstorm för att man har krångliga regler. Eller för att programledaren skriker. Eller möjligtvis för att fel låt vann.

Men alla, nästan alla i alla fall, gillar schlagereländet. Vad har hänt med alla proggare, alla musikintresserade, alla kulturknuttar? Vart tog den omoraliska schlagerfestival vägen? På 70-talet skrev DN på sin höjd en notis om vem som vann. I dag är det långa analyser. I förväg! I dag gillar alla schlager! I dag är det politiskt korrekt att gilla schlager! I dag är det nåt fel på en om man inte gillar schlager.

Hur gick detta till? Vems fel – om det är nåt fel - är det? När började denna okritiska tokhyllning av schlagerfestivalen?

Tänk efter! För ett antal år sen ledde Mark Lewengood den svenska uttagningen. Och Jonas Gardell deltog med olika rätt skojiga inslag. Då hände nåt med, kanske inte den allmänna opinionen so mväl i ärlighetens namn alltid schlager, men med dem som kanske kan kallas kulturelit. Plötsligt hyllade man schlagern. Efter Mark och Jonas intåg på schlagerscenen blev schlager politiskt korrekt över en natt. Vem vågade nu såga schlagerfestivalen och därmed riskera att bli betraktad som homofob?

Jag erkänner. Detta var inte första gången jag tittade på schlagerfestivalen. Och det är rätt kul. Trots bedrövligt tråkig musik, hysteriska programledare, pinsamma försök att vara kulturell i mellaninslag och tröttsam upphaussning i media.

Vann rätt låt då? Nja. Jag tycker att Caroline af Ugglas var bäst och Emilias låt rätt trivsam. Resten var dåligt eller mycket tråkigt. Men mycket befriande med en så ostajlad och udda fågel som Caroline av Ugglas. Och Petra Mede var trots vissa elakheter ungefär 100 gånger bättre än förra årets Luuk. Tyvärr uppfattade inte publiken hennes humor. Och uppenbarligen inte kvällstidningarna heller. Hon var ju jätterolig emellanåt!

Det jag saknar är dock alla bortförklaringar.. Bäst är Bert Karlsson som vill göra om reglerna så att öststater inte får rösta på öststater eftersom dom bara fuskar, utan de ska rösta på Sverige eftersom det svenska bidraget är bäst. Det är jättekul. Och det svenska bidraget borde alltid vinna eftersom vi troligtvis lägger ner mest pengar av alla.

Spotify

Häromdagen såg jag att vi som är kunder hos Bredbandsbolaget kan använda Spotify gratis fram till påsk. Med tillgång till all världens musik! Jättekul tyckte jag och anmälde mig. Nu ska här spisas!

Spotify är alltså en tjänst som man kan prenumerar på. Den tillhandahåller en massa musik att lyssna på över nätet. Hur mycket man vill! Man kan skapa egna spellistor och får förslag på artister utifrån sitt eget val. Om jag vill ha kvar denna tjänst efter påsk kostar det 99 kronor i månaden. Det kan vara intressant förutsat att man kopplar datorn till sin stereo. Man kan inte ladda ner musik!

Efter en mycket snabb och enkel installation är jag nu igång. Och visst det det mycket musik.

Det första jag sökte på var Fläsket Brinner. Undrar varför. Jag hittade en enda låt. Spotify är ändå en svensk tjänst och borde väl ha lite mer... Jag letade på lite konstig europeisk jazz (Breuker, Westbrook mfl) och saknade även där en del.

Gammal amerikansk politisk/poetisk/knark- och sexliberal rock som Fugs hittade jag. Även om några skivor saknades var det en intressant lyssning. Mest spelat två låtar: CIA-man och Marijuana. Den mest aktuella titeln torde vara "Exorcing the evil spirits from the Pentagon October 21 1967". Det verkar inte som utdrivandet av de onda andarna har hjälpt. Man får väl sätta sitt hopp till Obama. Eller att Fugs återuppstår med än större kraft och lyckas denna gång!

Men sen hittade jag Doors. Min första skiva var Doors Absolutely Live. Jag var rätt sen att köpa en stereo. Hade en rullbandspelare som jag bandade radioprogram med. Framför allt var det Lennart Wretlind som inspirerade. Det lite komiska är att han fortfarnde inspirerar. Jag lyssnar ofta på Klingan (P2 söndagar kl 11) eller på SR Världen. Tack Lennart! Doors var det ja. Eftersom min omtänksamme och orolige far inte ville att jag skulle bli mobbad så fick jag en skiva av honom att spela när jag tog hem kompisar: The best och country and west. Det tog över 30 år att komma över detta. Jag köpte då en skiva med Johnny Cash och en med Willie Nelson. Doors var det ja. Det finns mycket Doors på Spotify. Mycket som jag aldrig har sett. Liveinspelningar förstås.

Spotify är rätt kul ändå ven om jag blev besviken. Jag hade så gärna velat höra Fläsket Brinner.