(s)

När jag var tonåring hade vi Fib Kulturfront och jag läste om IB-affären. Jag läste om socialdemokrater som spionerade. Jag förstod inte varför man skulle spionera på vänstermänniskor. Jag var vänster och inte var jag farlig. Dessutom var jag väldigt fredlig. Det var svårt att bli sosse...

Och nu är det 2009. Palme är död sen länge. Vi har en borgerlig regering. Vi har en Mona som kanske blir nästa statsminister. Var allt bättre förr undrar jag. Var sossarna mer vänster?

Men visst är det konstigt? Mona är inte populär och har inte speciellt stort förtroende bland folk. Mona ha rutvecklats till att bli de borgerligas bästa argument. Och ändå är det jämnt mellan blocken om man ska tro opinionsinstituten. Jag undrar verkligen varför? Egentligen är det ju väldigt positivt. Att politiken skulle vara viktigare än personer. Om det nu är så.

Men är det någon som tror att det inte skulle vara en jättestor skillnad om det i stället varit Margot som lett partiet? Kan man inte till och med spekulera i att hon kunde ha lett (s) till en egen majoritet?

Mona är ett sänke för (s). Men det blir en spännande valrörelse!

Men jag kan inte önska nån från förr tillbaks! Eventuellt att Margot tar över! Eller kanske det ligger nåt i det Bert Karlsson säger: Låt Göran blir diktator. Och han menar Göran Johansson och ingen annan...

PS

Jag tokvägrar diktatorer och tror inte på den upplysta despotin. Jag tror på ett upplyst folk!

DS

Folkpartiet

För en himla massa år sen var folkpartiet Sveriges största parti om man räknade befolkningens näst populäraste parti. Det var dock inget stort parti när man räknade förstahandsval. Men det var förutom många borgerliga väljare rätt många sossar som tyckte näst bäst om FP. Och Ullsten fick regera...

Sen kom Westerberg. Och ut gick Westerberg när Ian och Bert knallade in. Det var modigt eller kanske dumt. Men tyder på integritet och moral. All heder åt honom.

Idag tycker Ian att FP är det bästa partiet. Vem är förvånad?

Jag är dock förvånad över Folkpartiets förvandling från ett parti som uppfattats som humant och liberalt. Och snällt.

Folkpartiet av idag uppfattas inte som snällt. I dag gäller hårda tag. Regler. Krav. Tydlighet. Betyg. Normer. Kanon (typ litteraturkanon). Peka med hela handen. Bestraffning.

Kanske det är just hårda tag, tydlighet och regler som vi behöver. Historien är dock fylld av sådana experiment. Det har väl inte alltid gott så bra...

Bortsett från om man tror på de hårda nypornas politik eller inte så kan väl knappast Folkpartiets (eller ska man kanske säga Björklunds) politik betraktas som speciellt liberal? Och långt ifrån human.

Kom tillbaks Westerberg! Snällhet är inte fel!!!!!!!!